Sören inleder, vi är glada att få komma tillbaka. Nu ska det bli högstämt o burleskt, kärlek o relationer. En ballad om franske kungen av Frans G Bengtsson, lärd o obegriplig.
Fortsätter med Birger Sjöberg, som kunde sätta melodier till sina visor, och de Tre Musketörerna. På Viktor och Fridas tid 1922. Tack vare brodern blev Fridas visor samlade. Frida var kontorist o Birger jobbade i järnaffär, fortsatte Sören.
Sedan ledde Sören publiken till Terrassen på Lampes konditori, som låg i slutet av Snickargatan mot Järnvägsgatan och grönområdet som finns kvar. Frågade publiken om det fanns infödda linköpingsbor som är födda på 1930- och/eller 40-talet. Många händer upp. Sedan sjöngs allsång som på Lampes. Alla sjöng, många hellre än bra, men med inlevelse; "Svarte Rudolf ".
Föreläsningen fortsatte med Ruben Nilsson, plåtslagare och trubadur i Klarakvarteren och vid Kornhamnstorg. Sedan på Söder, möter vi Olle Adolfsson. Till Norrbro och Strindberg. Ur "Tjänstekvinnas son", som på ett möte på caféer o krogar, fick se det jag inte vill se, berättade Sören vidare om Krogar o kaféer i Klara.
2012-03-26
© Copyright . Sidan är byggd av och underhålls av Fontänen.
Foto och text Lars-Inge Larsson