SAAB hade skrivit ett avtal med staten i maj 1950. 661 flygplan som senare gick under namnet ”tunnan”, skulle tillverkas under fem år. Men man saknade arbetskraft. Den fanns i Italien. För att få hit dem krävdes utresetillstånd och ett avtal med staten.

Tryggve Holm som var VD 1950-67 byggde upp företaget, klarade avtalet och utvecklade Saab.
Det var bostadsbrist. Saabs lösning blev att bygga baracker.

1951 kom de 25 första italienarna. 1954 hade Saab 4000 anställda i Linköping med en personalomsättning på 32% per år. Det fanns ingen organiserad utbildning. I Italien fanns utbildad arbetskraft sedan flygfabrikerna där hade tvingats stänga efter kriget. Saab rekryterade för att bygga de 661 ”tunnorna” på mindre än fem år som avtalet stipulerade.

Italienarna var vana med caféliv, nöjeslystna, i huvudsak ungkarlar under 30 år inledningsvis. De tyckte det var bättre här än i Italien och vackrare flickor. Men till ett kallt klimat utan lämpliga kläder. Då ordnade Saab en hel buss som en kväll körde till Gunnar Janssons herrekipering vid Stora torget, där alla fick kläder från underställ, skjorta, slips, kostym ytterrock och hatt, ja även skor.

Nöjeslivet var då på Frimis, Paletten, Lorry och Lampes terass på somrarna. Musik av Hoffsten o Hardes orkestrar. Skandiakonditoriet var populärt och det fanns 7-8 biografer

Saab såg tidigt behovet av bostäder och stöttade byggnation framförallt i Johannelund och på dåvarande Ekholmsvägen. Integrationsproblem med kulturkrockar, skrönor om julgran nedborrad i parkettgolv, inte vana att hälsa på varann i trapphus, matos, vitlöksdoft, inte kunde man hälsa på utan att ringa före så man kunde bjuda på sju sorters kakor osv.