Ola Larsmo, Swede Hallow

Ola, bördig från Västervik, delade med sig lite av bakgrunden och historiska fakta. Inte så mycket om själva boken som jag hoppas ni ska läsa, säger han inledningsvis.

Swede Hollow är granne med Minneapolis. Var själv där första gången för 10 år sen. Här bodde mer än 1000 svenskar vid sekelskiftet 1800-1900 i en slum som stadens myndigheter beskrevs som ett pesthål.

Lite dimmiga minne från svenskarna, kom mest ihåg dalahästar, snus mm. I en utställningslokal som skulle stängas, på andra våningen fanns en fotoutställning, svartvita foton på kartong som grep mig djupt. Det är inledningen till Swede Hollow för mig.

”Ge mig svenskar, snus och whisky ska jag bygga en järnväg till helvetet” James Hill. Här lämnades immigranterna för att jobba ihop några dollar för att komma vidare. Järnvägen är nu en cykelbana som man kan se på google earth.

Svenskarna bodde i dalgången. De som lyckades bäst lyckades jobba sig upp från dalen. Alla lyckades inte.

De flesta vill höra om de framgångsrika, inte historier om dem som misslyckades. Av 1,3 milj svenska invandrare finns inte en enda säkert representativ berättelse. Det finns lika många som invandrade svenskar, enligt Ola. Wilhelm Moberg gjorde bra fiktion. Han var mest intresserad av dem som kom först och det gick bra för.

I USA var man lite mera jämställa då än i Sverige. För många kvinnor, som oftast var pigor, gällde det att jobba upp sig till hembiträde och kunde bära hatt. Det var en stor sak.

Vid floden i dalen fanns svenska utedass byggda på pålar. I stället för ett kärl under dasset föll allt, urin o avföring, direkt ner i floden. Vid kraftiga vattenflöden flöt dassen ner till Irländarna. Föräldrarna skickade pojkar att förhandla tillbaka dassen. Det var ingen populär uppgift kan man tänka.