Varför jag intresserat mig för floder? Inte alls så konstigt, inleder Nina. Vattnet var de första vägarna och hela kulturer började här. Släkter knöts ihop och samlade hela familjers historia genom haven. 

Rhen, Rône och Themsen är till Tina Burtons häpnad faktiskt släkt och då blev det naturligt att utforska och beskriva deras livsådror.

Flyttfåglar, pilgrimer, äventyrare, affärsmän, överhuvudtaget nyfikna intresserade personer har under århundraden sökt sig genom vattendragen. Floderna var naturliga gränser men ibland för krokiga för att vara bra. Därför rätades Rhen upp och reglerades under 1800-talet.
Från att ha varit en slingrande drake, förkortades och rätades den ut på 1800-talet. Med hacka och spade gjorde 3000 man Rhen nästan 20 km kortare och framförallt rakare. Samtidigt försvann guldet.

Det finns 1000 äventyr i en flod, Themsen har 40 slussar, ja det finns massor att uppleva och finns närmare beskrivet i Flodernas bok säger Nina.

Projektet började i Svartån. Nina har hållit på i fem år, förbrukat åtta interrailkort, rest på en pråm, hjulångare, kajak, ångbåt på Themsen, tåg o båtar.

Några fakta. Nina Burton, är ledamot av Samfundet De Nio sedan 1994 (stol nummer 2) och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 2009 (ledamotsnummer 1588).

Burtons författarskap har bland annat gällt gränslandet mellan naturvetenskap och humaniora,
" Mellan eld och skugga. Studier i den lyriska motsägelsen hos Werner Aspenström,
" Den hundrade poeten (1988) "
Alkemins blå eld (1991), tillsammans med Saleh Oweini.
" Resans syster, poesin (1994)
" De röda minustalen (2000), diktsamling "
Den nya kvinnostaden (2005)
" Ett svar i 24 skärvor (2008).

Tain l'Hermitage, en hemort för Rhôneviner.
Diagonalt från brofästet ser man ett svart lok närma sig i en dimma av regn o vind, som ett fotografi med rörelseoskärpa.

Resterna av Avignons bro, där längtan kunde födas (Rhône).
Brunels berömda järnvägsbro. Det var på den T.S. Elliot passerade när han kastat sig av cykeln från Marlow och kommit upp på Londontåget.