"Gu va roligt att få vara hemma" var inledningen på en verbidabel fors av inlyssnade vardagshändelser. Berättade så den månghövdade publiken skrattade nästan oavbrutet under hela föreläsningen.

Gunilla berättade att hon är döpt, konfirmerad och gift i Linköpings Domkyrka. "Då har du bara en högtid kvar", sa hennes mamma.

Hon berättade om sina många böcker. Nu på 28 året, om barnbarn som gift sig om föräldrar och svärföräldrar som blivit gamla, om en hund som åkte rökkupé (men bytte till ej rökare) och andra dråpliga historier med glimten i ögat och en förtröstanfull inställning till att bli gammal.

 

Om man känner sig som 25 inombords och vaknar i sängen tillsammans med en vithårig pensionär.

Berättar påhittade historier gör hon inte. Hon lyssnar och hittar pärlorna. Bara några exempel. -"Skål" säger pappa och lyfter kaffekoppen. Då svarar den lille sonen. "Tror du det är fredag?"
-Nu har jag bäddat åt barnen säger frun till väninnan. Det kan de väl göra själva tycker väninnan. Ska du säga, de är över 80 år allihopa.
-Tänker män? Man ska inte gifta sig för att få det sämre - men det är lätt hänt.

Om att bli äldre.
-Är det nåt att fira? Hur skulle det vara med en tyst minut?
-Jag är nog den sista generationen som försökt imponera på min svärmor. Mina svärsöner har fullt upp med sina karriärer o så ska det kanske vara? -Alla blir inte dementa. Berättar om sin svärfar 93 år, som läser fyra dagstidningar. Vi ska lyssna på oss själva, ta vara på oss själva. Det ska vara gott att leva. Du behöver inte prestera, det räcker med att du finns.

Vi duger som vi är. Jag är så glad att jag kommer fram till spegeln själv. Synen på äldre förändras så att vi börjar bli jämngamla med de som tidigare var gamla..
Vi ska inte bekymra oss, är Gunillas budskap, det kan bli riktigt bra! Och avslutar som de säger i jönköpingstrakten; "Gud välsigne dig!"

2012-11-05