Arkeologen Gert Franzén säger att forntida vägar har funnits i tusentals år.
Vi brukar oftast tala om vattenvägar som de gamla, men det fanns fyrhjuliga fordon för 3000 år sedan som han visade på en stenristning från bronsåldern.
Vägarnas riktning var förvånansvärd rak, kan man t ex se på en drygt 4,5 mil lång sträcka från Linköping till Östersjön där nuvarande Söderköping inte fanns, men passerades ganska nära, men ett bra stycke norr om. Att vägen ändå blev så pass rak beror sannolikt på lokalkännedom.
Dåtida samhällen var sammanbundna med hålvägar eller planvägar. På LID-arbilder, en laserbild där all vegetation är borttagen, kan man se vägarnas sträckningar än i dag. Ofta två spår, med vänstertrafik, där man kan tänka sig att den ena är kyrkväg.
En tredje sorts fornväg med forntida sträckning gick till bysamfund som hade egna hamnar.
För att nu kunna se hamnen, som det fanns gott om, måste man ha lite fantasi, men man kan se dem än i dag.
Vid forsar och vadställen kan man fortfarande se var vägarna låg. Vadställen som ibland byggdes på med trästockar och även en del blev broar.
Vägar över fält har ofta en siktpunkt långt borta, t ex ett stort stenblock. Troligen för att man även skulle hitta när det var snö är Gerts teori.
Många exempel på namn. T ex KAGA kommer från KAFÖGA som då betydde att vattnet blivit kav lugnt.
Gerts föreläsning satte fantasin igång på publiken som ställde många lokala frågor. Föreläsningen avslutades med en bild på får som brukade komma och göra föreläsaren sällskap i hagen när han fikade.
En får tacka!
Sa Gert Franzén.
© Copyright . Sidan är byggd av och underhålls av Fontänen.
Foto och text Lars-Inge Larsson